Caroline - art in my heart and music in my mind

jag måste erkänna här & nu att en av mina största insperations källor är karaktären peyton sawyer, hon har gett mig mitt konstintresse tillbaka & det känns helt enkelt som om jag känner henne... önskar att jag kunde ha en vän som jag kan prata med allt om & som skulle hjälpa mig genom alla problem... jag har joacim & det är jag så förbannat glad över & jag älskar honom... men ibland känns det som om jag även vill ha en tjejkompis, en bästa vän att berätta allt för, dela sorg & glädje med. jag har haft det men saker förändras, man förändras & man glider isär det berättade jag även igår för henne. jag vet inte om jag borde skriva sånt här, men ibland känns det som om folk betyder mer för mig än vad jag gör för dem. är det verkligen bara jag som ska hålla kontakten? & nu menar jag inte alla.

har även tänkt på att om folk inte försöker prata med mig  & försöker hålla kontakten... betyder jag verkligen så mycket för dem då?



är allt verkligen borta? allt kan ju inte vara mitt fel även om jag har del i det hela...